Världens starkaste man!

Det är tid att gasa ner. Vi befinner oss inte mitt i olympiaden utan mitt i slutet av detta stora spektakel.
Vi svenskar har fått mest vatten medan kineserna dränks i vin. Jag föredrar vattnet.
Kina har drivit fram mängder med guldhjältar i drivhus som fått Hitler att slå frivolter. Führern hade t o m skickat Himmler på studiebesök till dessa skoldrivhus som ger landet guldfrossa. Nej, usch och fy, då får det hellre vara så med det.
Jag borrar hellre vidare i ämnet, "Världens starkaste man".
När jag gick igång på olympiska spel 1956 tog Paul Anderson, USA, guld i tyngdlyftningens tungvikt, i dag supertungvikt. Han utsågs då till världens starkaste man.
Det här var enormt stort för en liten klen gosse med sillmjölk i armarna. Ja, hela världen häpnade när björnen Paul hivade upp 187,5 kg och tog OS-guld i Melbourne.
Jag och mina lekkamrater skulle genast bli som Paul Anderson. Vi fyllde säckar med sand, stånkade och slet. Ingen av oss blev som amerikanen.
På tisdagen blev tysken Matthias Steiner "Världens starkaste man". Han tog OS-guldet i Peking genom att hiva upp 258 kg skrot. Hela 70,5 kg mer än min barndoms idol.
258 kg! Det är lika med stenmangeln som husets kärringar manglade lakan med i källaren. Man kan bli svettig för mindre.
Trist nog har tyngdlyftningen kraschlandat för evigt i dopingträsket, så i dag verkar ingen bry sig om världens starkaste man. Inga barn kommer att leka Matthias. Alla ska bli en ny Zlatan.
Dagens björn kom emellertid på ett knep. På prispallen slet han fram en bild på sin förolyckade hustru och kysste kortet. Då först hamnade han i svensk TV som världens starkaste man.
Tack för mig.