Först åker våra svenska damer på stryk mot Norge i handboll med 31-24. Norskorna var helt enkelt ett nummer för stora. Jag skyndade över till segling, laserklassen. Här gick man ut med att det fanns medaljchans för Rasmus Myrgren.Äntligen, tänkte jag, kanske en liten bronspeng, trots allt.
Annars är jag och segling en lika omöjlig kombination som en snöbolles framtid i Sahara. Nu skulle mitt mögliga seglingsintresse friskas upp. Visst, jag skäms över detta. Ni ska veta att jag varje dag rastar "Lilla Vovven" bland mäktiga seglare här i Lomma.
Då dör vinden för Rasmus Myrgren. Attans också. Vem stal den? Hela tävlingen blev en tillställning för folk som behöver gasa ner nerverna, alldeles stilla.
Trots detta var det några som lyckades hålla liv i sina ekipage. En engelsman vann men jag brydde mig inte. Jag tyckte det var synd om Rasmus som letade vindar som guldgrävare letar efter guld. Han blev sist. Andra sidan ska någon bli det också.
Jag tog mig en huvudvärkstablett, skakade mitt simöra och suckade. Det är hårt att vara sportnörd efter mer än en veckas OS i TV-soffan.
PRESS-STOP-PRESS-STOP
Läs mer om Kina. Besök gärna min andra blogg:
www.callerockback.blogspot.com
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar