Michael Phelps, USA, tog i morse sitt åttonde OS-guld. Han är ett simmande Fort Knox. Därmed skrevs idrotts historia borta i Peking. Mark Spitz tidigare rekord på 7 guld från München-OS 1972 raderades ut.
Jag måste få bromsa här. Det är något fel på en sport när en och samma person kan vinna 8 guldmedaljer i en olympiad. Låt oss göra om tricket. Nu inom friidrotten. För att göra om bragden ska du vinna 100 m, 200 m, stafetten 4 x 100 m, 400 m, stafetten 4 x 400 m, 800 m, 1500 m och 5000 m.
Ett sådant superfenomen kommer aldrig friidrotten att få. Det är ljusår mellan vad som krävs av den mänskliga kroppen för vinna både 100 m och ett långlopp som 5000 m.
Häcken då, säger du. Byta ut tex 5000 m mot exempelvis korta häcken? Visst, möjligheten finns men här talar vi också om helt olika tekniska förutsättningar.
Ingen tror väl att tex Sanna Kallur i framtiden skulle kunna bli en framstående 1500 meters löpare.
Sju-och tiokamparna då? Nä, inte en chans. Deras muskelbyggnad sätter stopp för en sådan bedrift. Det räcker med att uppleva Carolina Klüfts kråkhopp i tresteg för att förstå vad jag menar.
Hur som helst har Michael Phelps klarat av "bragden" i vatten. Vi får nöja oss med det. Nu ska han också pinka för sista gången...
För övrigt lyfter vi på hatten för det svenska damlaget i handboll. De slog ut Brasilien och är klara för kvatsfinal i övermorgon. Jenny Fransson i brottning fick agera kastdocka åt en kinesiska. Nu ska jag dricka Gula floden, fast gjord av kaffe.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar